League of Legends EMEA Championship

Från EU LCS till EMEA Championship

Ligan började som European League of Legends Championship Series (EU LCS) 2013, vilket markerade Riot Games försök att skapa en helt professionell, företagsdriven liga med garanterade spelarlöner. Den startade med åtta lag, och de första europeiska matcherna spelades den 9 februari 2013. De tre bästa lagen från de regionala mästerskapen 2012 kvalificerades automatiskt, medan de återstående fem platserna avgjordes i kval i januari 2013. Ligan utökades till tio lag för säsongen 2015 efter en expansionsturnering.

2019 genomgick den en stor omprofilering och blev League of Legends European Championship (LEC), samtidigt som den gick över till en permanent franchisemodell, vilket avslutade upp- och nedflyttning. Detta speglade det drag som gjordes av Nordamerikas LCS ett år tidigare. EU Challenger Series lades ner och ersattes av European Masters-turneringen för lag från regionala ligor. Den mest betydande strukturella förändringen kom 2023, när ligan slogs samman med de turkiska (TCL) och CIS-regionerna (LCL) för att bilda League of Legends EMEA Championship, vilket återspeglade dess utökade geografiska omfattning över Europa, Mellanöstern och Afrika. Lag från dessa regioner kvalificerar sig nu genom EMEA Masters-kretsloppet.

Tävlingsformat och utveckling

LEC-säsongen är uppdelad i tre split: Vinter, Vår och Sommar. Varje split har sitt eget format utformat för att kvalificera lag till specifika internationella evenemang. Vintersplitens vinnare kvalificerar sig för First Stand Tournament, de två bästa vårsplitslagen går till Mid-Season Invitational (MSI), och de tre bästa från sommaren kvalificerar sig för League of Legends World Championship. Från 2023 till 2024 avgjorde ett Championship Points-system kvalificering till en säsongsavslutande final, men 2025 års format fokuserar på direktkvalificering genom varje splits resultat.

Formatet är dynamiskt och split-specifikt. Vinterspliten 2025 börjar med en enkel round-robin av best-of-one-matcher, där de åtta bästa lagen går vidare till ett dubbelutslagningens Stage 2 som använder Fearless Draft, där champions inte kan väljas om i en serie. Vårspliten använder en best-of-three round-robin i Stage 1, där de sex bästa går vidare till ett dubbelutslagningens, best-of-five Stage 2. Sommarspliten börjar med två grupper om fem i en best-of-three round-robin, med en play-in-fas för att avgöra de sista lagen för dess sexlags, dubbelutslagningens Stage 2.

Konceptet med Championship Points för att avgöra kvalificering till världsmästerskapet introducerades av Riot Games i slutet av säsongen 2014, baserat på prestation över båda spliten och slutspelet.

Lagen och ett arv av framgång

Tio franchiselag tävlar i LEC. Fnatic har en särställning som det enda laget som deltagit i varje split sedan den första vårspliten 2013. När det gäller tävlingsframgång står G2 Esports över alla andra, med ett rekord på 20 mästerskapstitlar inom ligan. G2 gick in i LCS först 2016 efter att ha vunnit Challenger Series och Promotion Tournament.

Ligans tävlingshistoria är präglad av minnesvärda finaler i stora europeiska arenor. Finalen i sommarspliten 2015 mellan Fnatic och Origen på Hovet Arena i Stockholm nådde en topp på nästan en miljon samtidiga tittare, ett rekord vid den tiden. Andra anmärkningsvärda finalarenor inkluderar Rotterdam Ahoy 2016, Tauron Arena i Kraków 2016, Barclaycard Arena i Hamburg 2017 och AccorHotel Arena i Paris 2017. Den första säsongen, säsong 3, avslutades med Fnatic, Lemondogs och Gambit Gaming som de tre bästa, som alla gick vidare till världsmästerskapet.

En regeländring för sponsring 2015 tvingade flera lag att byta namn och lämna sina moderorganisationer. Ligans popularitet har lockat sponsorer från stora varumärken som LG UltraGear, Kia, Red Bull och Erste Group.

Sändning, tittarsiffror och kulturell påverkan

LEC sänds live från Riot Games Arena i Berlin till en global onlinepublik. Matcherna streamas på Twitch och YouTube, med regelbundna säsongstittarsiffror som regelbundet överstiger 200 000 samtidiga tittare och ofta över 300 000. Finalen i vårspliten 2020 nådde en topp på över 817 000 samtidiga tittare, och matcher har dragit över 1,7 miljoner besökare. Under vårspliten 2020 nådde ligan ett genomsnittligt minutpublik på över 220 000. Riot Games uppgav 2012 att de inte hade omedelbara planer på att ta LCS till traditionell television.

Ligans framträdande har bidragit till ett bredare erkännande för esport. I september 2016 antog den franska senaten enhälligt en digital republiklag som förbättrade visumprocesser för spelare, gav ett juridiskt ramverk för esportkontrakt, säkerställde utbetalning av priser och specificerade rättigheter för minderåriga idrottare. Frankrike etablerade också federationen France Esports för att representera branschen inför regeringen. Spanien skapade en liknande nationell federation i november 2016. Denna mediala och statliga uppmärksamhet hjälpte till att legitimera LEC som en seriös tävling.

LEC-trofén

En fysisk symbol för ligans prestige, LEC-trofén, beställdes 2019. Den designades av DesignStudio och tillverkades av det engelska silverföretaget Thomas Lyte, och är en meter hög. Dess spiralformade design har tio kolonner, som var och en representerar ett av de tävlande lagen, med en ensam kolonn som reser sig till toppen för att symbolisera mästaren. Designen var direkt inspirerad av turneringsformatet och dess tio lag.

Utmaningar och kontroverser

Ligans tillväxt har inte varit utan incidenter. 2020 meddelade LEC ett partnerskap med den föreslagna saudiarabiska staden Neom. Efter omedelbar och betydande motreaktion från communityn över mänskliga rättigheter i Saudiarabien, inklusive kriminalisering av HBTQ-personer, avbröts partnerskapet dagen efter. Två dagar senare gick ligans direktör för esport i EMEA, Alberto Guerrero, ut med en offentlig ursäkt, specifikt riktad till kvinnor, HBTQIA+-personer och League of Legends-spelare i Mellanöstern.

Vägen till världsscenen

Det ultimata målet för LEC-lag är att lyckas på den internationella scenen. Prestation i LEC:s sommarsplit är den främsta vägen till världsmästerskapet, där de tre bästa lagen får platser. Framgång på Mid-Season Invitational kan också säkra ett ytterligare seed för regionen på Worlds, vilket skulle ge det fjärdeplacerade LEC-laget en plats. Historiskt sett har europeiska lag som G2 Esports haft internationell framgång, där G2 slutade som tvåa på MSI 2017 efter förlust mot SKT T1.

Samgåendet 2023 till EMEA-regionen förändrade kvalificeringsvägarna för lag från Turkiet och CIS, som nu måste tävla genom den andra nivåns EMEA Masters-kretslopp istället för att få direkta platser till internationella evenemang. LEC i sig fungerar som kvalificeringsväg för hela EMEA-regionen till First Stand Tournament, MSI och världsmästerskapet.