FIFA Soccer 64
FIFA Soccer 64 var Electronic Arts ambitiösa men bristfälliga debut som fotbollssimulator till Nintendo 64. Spelet berömdes för sitt djup av alternativ och realistiska simulering, men fick hård kritik för tekniska brister och ansågs allmänt vara underlägset sin huvudkonkurrent på plattformen.

| Utvecklare | EA Canada |
|---|---|
| Utgivare | Electronic Arts |
| Plattform | Nintendo 64 |
| Utgivningsår | 1997 |
| Spellägen | Vänskapsmatch, Utställning, Slutspel, Turnering, Liga |
| Kontrollinställningar | Nybörjare, Enkel, Halvproffs, Proffs, Komplex |
| Lag | 160 internationella lag |
| Kommentatorer | John Motson, Desmond Lynam, Andy Gray |
| Särskild funktion | Första Nintendo 64-spelet med Dolby Surround-ljud |
En komplex plan med alternativ och lägen
FIFA Soccer 64 erbjöd spelarna en omfattande och mycket anpassningsbar fotbollsupplevelse. Spelet inkluderade fem distinkta spellägen: Vänskapsmatch, Utställning, Slutspel, Turnering och Liga. Inom dessa kunde spelarna välja mellan Simulerings-, Arkad- eller Action-stil. Kontrollen skräddarsyddes genom fem inställningar, från Nybörjare, där passningar och specialrörelser var automatiska, till Proffs och Komplex, som inte erbjöd någon datorhjälp.
Med 160 internationella lag tillgängliga, inklusive nationer från Argentina till Zambia, plus klublag från USA, England, Italien, Tyskland och Frankrike, var truppen enorm. Matchinställningarna var djupt anpassningsbara och tillät justeringar av speltid upp till fulla 90 minuter, väder, klockvisning, automatisk repris och inkludering av regelöverträdelser, skador och offsideregel. Spelet introducerade också ett lagsledningsskikt som lät användaren placera enskilda spelare på planen och välja mellan sex formationer och fem strategier.
Spelmekanik på planen och introducerade funktioner
Spelupplevelsen byggde vidare på tidigare FIFA-delar med flera nyckelintroduktioner. Nintendo 64:s analogspak möjliggjorde detaljerad kontroll över spelarens hastighet, med alternativ för gång, jogging, löpning och sprint. Hastigheten på en passning eller ett skott bestämdes av hur länge en knapp hölls nedtryckt. Rörelserepertoaren utökades till att inkludera kontroll, regnbågssparkar, cykelsparkar, fjärilssparkar, olika tacklingar, lobbningar, fintar och nickar.
Ett Passback-läge aktiverades under frisparkar och när målvakten hade bollen. Detta läge lät spelaren kontrollera en passares rörelser innan man beordrade bollinnehavaren att antingen skjuta eller sparka tillbaka. Ljudpresentationen innehöll kommentarer från John Motson, Desmond Lynam och Andy Gray, som kritiker noterade var varierade, neutrala och väl timingade. Spelet erbjöd åtta olika kameravinklar, en serieförst.
Bild-i-bild-innovationen och dess problem
En stor ny funktion för serien var Bild-i-bild-visningen. Detta tillät en separat vy, som kunde växlas mellan alla åtta kameravinklar och en radarskärm, att visas på skärmen under spelets gång. Nintendo Power kallade möjligheten att byta kameravinklar innovativ, och tidningen hävdade att spelet hade mer variation än något annat fotbollsspel.
Denna funktion blev dock ett fokus för kritik. Recensenter fann att aktivering av Bild-i-bild ytterligare saktade ner den redan hackiga bildhastigheten. Den separata vyn kritiserades för att vara dåligt implementerad. Vissa sa att den var för stor och skymde en del av huvudaktionen, vilket gjorde det svårt att fokusera, medan andra klagade på att den var för liten för att se någon användbar detalj. Electronic Gaming Monthly avfärdade den som en bra nyhet men i slutändan värdelös.
Utveckling och strategisk betydelse för N64
FIFA Soccer 64 var ett strategiskt vitalt spel för Nintendo 64. Det var konsolens första fotbollssimulator och det första spelet på systemet som använde Dolby Surround-ljud. Dess utveckling följde en betydande företagsvändning av Electronic Arts. Höga förbeställningssiffror för spelet, som då annonserades som FIFA 64, ledde till att EA avbröt ett nyligen fattat beslut att dra sig tillbaka från Nintendo 64-mjukvaruutveckling. Istället meddelade företet planer på att släppa flera EA Sports-spel för plattformen under det kommande året.
Spelet liknade de 32-bitarsversionerna av FIFA 97. Dess japanska motsvarighet, släppt som J. League Live 64, innehöll endast officiellt licensierade spelare och lag från Japans J. League. Utgivningen var en del av Nintendos push för att positionera N64 som den ledande sportplattformen.
Mottagande hos kritiker: Beröm för realism, hård kritik för utförande
Spelet fick blandade recensioner, med kritiker skarpt oense. Positiva bedömningar fokuserade på dess simuleringskvaliteter. Recensenter berömde de realistiska spelarnamnen, klädseln, rörelserna och den artificiella intelligensen. Ljudet ansågs vara sant mot en riktig fotbollsmatch, med bra publik- och kommentatoreffekter. Vissa kritiker, som Joe Kidd från GameFan, kallade det det bästa fotbollsspelet genom tiderna, medan skribenter för Consoles + hävdade att det var det bästa i FIFA-serien. AllGame hävdade att det visade varför EA Sports var ledaren inom sportspel.
Det mest konsekventa berömet var för det enorma antalet alternativ och lägen, som erbjöd betydande djup. Fyrspelarläget framhölls ofta som en positiv aspekt. Kritiker erkände spelets ambition att leverera ett komplett, ledningsvänligt fotbollspaket.
Överväldigande tekniska och spelkritiska anmärkningar
Negativa kritiker var långt fler och mer specifika. Spelet fick hård kritik för ryckig animation, hackig bildhastighet och oresponsiva kontroller som beskrevs som klumpiga, knepiga, långsamma, oprecisa, förvirrande och slöa. Recensenter rapporterade om en märkbar fördröjning på knappar för skott och spelarbyte, vilket ledde till inkonsekventa resultat och spelarfrustration. En kritiker noterade att utförandet av passningar kändes mer baserat på tur än skicklighet, med spelare som ibland oväntat hälsparkade.
Grafiken kritiserades för att inte utnyttja Nintendo 64:s kapacitet. Kritiker noterade att spelet såg sämre ut än PlayStation-FIFA-titlarna, med animationer som inte alls var lika flytande. Konsolens karakteristiska oskärpa sades ge ett suddigt utseende. Recensenter nämnde också onaturlig bollfysik, oövertygande tacklinganimationer och mål som böljade ut på ett löjligt sätt.
Skuggan av Konami och det bestående arvet
Ett definierande element i FIFA Soccer 64:s arv är dess direkta ogynnsamma jämförelse med Konamis International Superstar Soccer 64. Recensioner, även positiva, konstaterade nästan enhälligt att Konamis titel var det överlägsna fotbollsspelet på plattformen. Next Generation menade att FIFA Soccer 64 saknade spelbarheten och realismen i Konamis titel, och kritiker rekommenderade spelare att köpa International Superstar Soccer 64 istället.
Spelet utsågs till Mest Besvikande Uppföljare i Electronic Gaming Monthlys Video Game Buyer's Guide 1998. Tidningen noterade att medan FIFA hade demonstrerat 3DO:s kraft år tidigare, så sviktes spelare som hoppats på en liknande introduktion av detta N64-avsnitt. Konsensus var att spelet kändes förhastat, plågat av förvirring, återanvända designval och hämmat utförande. Det sågs som ett missat tillfälle som inte lyckades ge den förväntade glansen och originaliteten till Nintendo 64:s sportbibliotek.
Specifika brister och recensenters klagomål
Kritiker dokumenterade ett spektrum av specifika brister utöver kärnprestandan. Taktikskärmen kritiserades för att vara av liten praktisk hjälp. Menyskärmar innehöll stavfel och felaktigheter, som att Düsseldorf var felstavat och kanadensiska lag felaktigt listade som amerikanska lag. Nintendo Power fann att de annars berömda kommentarerna blev repetitiva över tid.
Recensenter var besvikna över saknade funktioner som fanns i andra versioner, såsom det lägre antalet lag jämfört med FIFA 97 på PlayStation, frånvaron av en stadionredigerare och oförmågan att byta spelare mellan lag. Problemet med saktning ansågs av vissa vara oförsvarligt, som jämförde det ogynnsamt med andra N64-spel som Blast Corps, som klarade av fler element på skärmen med bättre prestanda. Den allmänna känslan var att de ovanliga elementen bara var ytliga tillägg till alternativmenyn, inte meningsfulla förbättringar av spelupplevelsen.
Vanliga frågor
Var FIFA Soccer 64 väl mottaget när det kom ut?
Nej, FIFA Soccer 64 fick blandade till negativa recensioner. Kritiker berömde dess realistiska simulering och alternativdjup men kritiserade hårt dess ryckiga animation, hackiga bildhastighet, oresponsiva kontroller och misslyckande att fullt ut utnyttja Nintendo 64:s kapacitet.
Vilken var huvudkonkurrenten till FIFA Soccer 64 på Nintendo 64?
Huvudkonkurrenten var Konamis International Superstar Soccer 64, släppt 1997. Recensenter förklarade nästan enhälligt att det var den överlägsna fotbollstiteln och rekommenderade den framför FIFA Soccer 64 för dess bättre spelbarhet och realism.
Vilken unik funktion introducerade FIFA Soccer 64?
En nyckelny funktion var Bild-i-bild, som tillät en sekundär kameravinkel eller radarskärm att visas på skärmen under spel. Denna funktion kritiserades dock ofta för att sakta ner prestandan och ha dålig implementation.
Hur många lag fanns i FIFA Soccer 64?
Spelet innehöll 160 internationella lag att välja mellan, inklusive landslag och klubbar från ligor i England, Italien, Tyskland, Frankrike och USA.
Varför var FIFA Soccer 64 betydelsefull för Nintendo 64?
Det var Nintendo 64:s första fotbollssimulator och det första spelet på systemet som använde Dolby Surround-ljud. Dess starka förbeställningar fick också utgivaren Electronic Arts att vända på ett beslut att sluta utveckla för N64.
Källa: Engelska Wikipedia (CC BY-SA), översatt och omarbetad av Redington Cybersports redaktion.





