Counter-Strike: Condition Zero

En utvecklingssaga över fyra studios

Utvecklingen av Counter-Strike: Condition Zero är en krönika om falska starter, skiftande visioner och företagsdispyter. Den började i april 2001 när Valve, som ville lägga till singelspelarmissioner till Counter-Strike, kontrakterade Rogue Entertainment. Rogue gick in i en crunchperiod för att förbereda en demo till E3 2001. Men ungefär en månad in lämnade producenten Jim Molinets, vilket oroade Valve. Med hänvisning till oro över Rogues finansiella stabilitet drog Valve tillbaka projektet. Arga Rogue-anställda läckte tidiga skärmbilder, som kritiserades som föråldrade, och studion, som förlorat två stora projekt, köptes snart upp och lades ner.

Vals interna team, lett av Erik Johnson, fortsatte arbetet med målet att släppa spelet hösten 2001. Allmänhetens intresse växte på grund av brist på information, med webbplatser som CS-Nation som fick höra att spelet skulle visas på E3 2001, trots att det aldrig dök upp. I maj 2001 kontaktade Gearbox Software, som just avslutat andra projekt, Valve och tog över huvudutvecklingen. De kasserade det mesta av Rogues arbete och startade om, rekryterade framstående community-kartdesigners som David Johnston och Christopher Auty, samt texturkonstnären Mike Neumann. En nyckelrekrytering var Markus Klinge, skaparen av den ursprungliga Podbot, för att utveckla en officiell bot.

Gearbox- och Ritual-versionerna

Gearbox version, som avslöjades i slutet av augusti 2001, planerade initialt ett släpp första kvartalet 2002. Dess singelspelardesign tog inspiration från konsolspel som Tony Hawk's Pro Skater, med mål som belönade spelare med pengar för uppgraderingar. Designen innehöll över 16 kartor över fyra kampanjer. I november 2001 hade kartantalet vuxit till mellan 20 och 30 över fem kampanjer, och i december var den funktionsfärdig med 25 kartor i sex kampanjer. En fördröjning till andra kvartalet 2002 meddelades i februari 2002 för att förfina AI:n. Vid Game Developers Conference i mars 2002 bestämde Valve sig för att flytta singelspelarläget till en mer traditionell linjär upplevelse, en ny vision som visades på E3 2002. I juli 2002 upphörde Gearbox med utvecklingen, med hänvisning till en fokus på framtidsteknologi, och Valve tog över.

Valve tilldelade sedan projektet till Ritual Entertainment i augusti 2002, kort efter att Ritual förlorat PC-porten av The Lord of the Rings: The Two Towers. Valve gav tydliga direktiv för en Half-Life-möter-Counter-Strike-singelspelarkampanj. Ritual redesignade spelet från grunden samtidigt som de använde en del Gearbox-innehåll. De planerade också förbättrad multiplayer med uppgraderade modeller och nya kartor. Valve kontrakterade separat Turtle Rock Studios, med Michael Booth som ansvarig, för att utveckla en ny multiplayer-bot. Rituals inblandning gjordes offentlig den 6 december 2002, med en uppvisning på CPL Winter Tournament den 20 december. Vid E3 2003 var deras version nästan färdig med 19 singelspelarmissioner och 10 nya multiplayer-kartor. Trots att den deklarerades som 98 procent färdig väckte interna Valve-tester kvalitetsfrågor. I juni 2003 mötte Ritual uppsägningar efter att ha avslutat Star Trek: Elite Force II, och i juli publicerade europeiska tidskrifter mediokra recensioner baserade på tidiga kopior. Okänt för Ritual hade Valve redan bestämt sig för en ny omarbetning.

Turtle Rocks slutliga omarbetning och släpp

I juni 2003 gav Valve Turtle Rock Studios uppgiften att redesigna Condition Zero från grunden, imponerade av deras väl mottagna bot-AI. Turtle Rocks design tog inspiration från sportspel och skapade flexibla, arkadliknande missioner. Ritual Entertainments arbete återanvändes som ett bonusspel med titeln Counter-Strike: Condition Zero Deleted Scenes. Turtle Rocks version avslöjades den 8 oktober 2003, med planer att gå gold den 10 oktober för ett släpp den 18 november på Steam och i butik.

Datumet den 18 november missades. Vals Jess Cliffe hänvisade till slutarbete på internationella versioner, men denna fördröjning blev en del av Vals stämning mot utgivaren Vivendi Universal Games, där Valve hävdade att Vivendi medvetet försenade släppet för att undvika konkurrens under högsäsong. Trots osäkerheten höll Valve en lanseringsfest för spelet den 16 december 2003 i San Francisco. Vivendi bekräftade slutligen ett släppdatum den 23 mars 2004 den 25 februari 2004, och spelet skeppades ut nästan tre år efter dess första tillkännagivande.

Kärnspel och lägen

Condition Zero använder GoldSrc-motorn och behåller det grundläggande Counter-Strike-spelet: runda-baserade, lagfokuserade matcher mellan Counter-Terrorists och Terrorists där spelare köper vapen med pengar i spelet. Multiplayer-läget har uppdaterade karaktärsmodeller, texturer och kartor. Ekonomin i spelet följer specifika belöningar: att eliminera en fiende ger 300 dollar, Terrorists tjänar 2 750 dollar för en framgångsrik bombdetonation, och Counter-Terrorists får 2 000 dollar per spelare för att rädda alla gisslan eller eliminera fiendelaget, med ett maximalt pengatak på 16 000 dollar.

Singelspelarläget Tour of Duty innehåller korta matcher med specifika mål. Spelare börjar med en kniv, en pistol och startpengar, med en femsekunders respitperiod för att köpa utrustning innan en runda startar. De återuppstår inte efter att ha dött. Matchen fortsätter tills målet är uppfyllt eller tiden tar slut. Att vinna ett mål ger ett ryktepoäng för att uppgradera en bots attribut. AI-botsen kan ändra taktik, reagera på ljud och byta rutter.

Condition Zero: Deleted Scenes är en separat, linjär singelspelarkampanj med 12 missioner, var och en börjar med en briefing och utspelar sig på globala platser. Den introducerar utrustning som saknas i standard Counter-Strike, inklusive en digitalkamera, walkie-talkie, blåslampa, fjärrstyrda bomber och en fiberoptisk kamera. Spelare ges specifika utrustningsuppsättningar för mål som bombavskärmning eller gisslanräddning.

Kritisk mottagning och långvariga uppdateringar

Condition Zero fick blandade eller genomsnittliga recensioner, med ett Metacritic-poäng på 65 baserat på 33 kritiker. Recensenter noterade konsekvent att spelet kändes föråldrat efter sin långa utveckling, överskuggat av mer avancerade samtida skjutare. Utvecklingskaoset var ett frekvent ämne. Tom Bramwell från Eurogamer noterade att tidiga versioner kritiserades som opoliserade och ooriginella, medan den slutliga Turtle Rock-versionen var närmare den klassiska känslan men förde med sig få nya idéer. Bob Colayco från GameSpot ekade att den utdragna cykeln lämnade spelet föråldrat. Steve Butts från IGN konstaterade att även om det introducerade offline-utmaningar och bättre bot-AI, saknade det betydande nytt innehåll utanför singelspelarlägena.

Universellt beröm riktades mot bot-AI:n. Recensenter framhöll att bots tog taktiska beslut, kommunicerade och gjorde mänskliga misstag som dåligt tajmade granater eller panikskjutning. Kritiker uppskattade också de nya kartorna och de grafiska förbättringarna. Konsensus var att Condition Zero var en kompetent men konservativ uppdatering som kom för sent för att förändra serien.

Efter släppet tillhandahöll Valve många uppdateringar inklusive nya karaktärs- och vapenmodeller, ytterligare kartor, ett nytt radarsystem och ändringar i gisslanräddning. År senare, den 21 februari 2013, släpptes en betaversion för Linux och Mac OS X, med fullt stöd som följde den 7 mars 2013, vilket säkerställde spelets långliv på moderna system.